Vi mot världen?
Staten satsar enorma pengar på att uppmana oss åka miljövänligt, kollektivt!
- Jo men tjena, Staten, är det inte ni som tar dubbelt så mycket betalt för att åka kollektivt med era tåg mot om jag skulle ha åkt med min egen bil. Och så tar det väl dubbelt så lång tid också och jag får räkna med att det blir en timme försening ifall det duggregnat under natten för er teknik pallar inte med att det är lite fuktigt på spåren? Jäkligt motiverande.
Staten säger, panta mera!
- Jaså, säger ni det, men är det inte ni som har monopolet på all alkoholhaltig dricka för att tvinga folk att göra sina inköp hos er men så erbjuder ni ingen pantservice? Och ni säljer flera hundra miljarder liter om året utan att ha en enda pantcentral uppsatt intill era butiker? Vilken tur att ni föregår med gott exempel.
Staten säger, vi ser gärna att ni släpper ut så lite avgaser som möjligt!
- Oh men så bra. Då kämpar ni väl stenhårt för att övertala de stora världsmakterna och företagen att införa restriktioner mot hur mycket avgaser de får släppa ut? Nähe inte det? Men ni har väl iallafall tänkt att ni ska avveckla kärnkraften som utgör ett av de allra största hoten mot vår jord? Jaså inte det heller... Jaså ni vill öppna fler reaktorer? Och uppmuntra storländerna Tyskland och Ryssland att utveckla sina kärnkraftsanläggningar genom att låta dem lägga åttahundrafemtio miljarder ton rör nära svensk mark. Lysande. Men jag ska hitta plats i min etta för att källsortera pizzakartonger? Det är ju toppen.
Vägverket säger, nu ska alla mackar ha förnyelsebar energi! Annars får de lägga ner!
- Jaså vad schysst, ska ni finansiera små privata bensinmackar, vad sch... nähe? Ska dom göra det själva? Typ mackarna som knappt går runt idag för att ingen har råd att köpa bensinen som är så dyr för att ni vägrar mucka på drivmedelskatten, de ska investera hundratusentals kronor för att någon rik snubbe som haft råd att köpa etanolbil ska kunna tanka när han åker ute på landsbygden en gång om året? Det låter ju rimligt. Och om jag som ickemiljonär vill ta ett storlån för att ha råd med en miljöbil som kostar mer i drift än en gammal diesel-EPA, då har jag hört att jag åtminstone får lite avlastning på skatten för att ni vill uppmuntra miljötänkandet. Jaha, det är borta nu också? Rackarns.
Livsmedelsindustrin säger, köp våra ekologiska sortiment!
- Det är ju trevligt med ekologisk mat, man får så gott samvete. Skönt att veta att tusentals bönder i Sverige får sammanlagt tiotals miljarder kronor i EU-bidrag för att producera så lite mat som möjligt med en så märkvärdig etikett som möjligt för så få liten målgrupp som möjligt när folk svälter över hela världen för att de inte har någon mat alls. Och så kostar det ju bara dubbelt eller tredubbelt så mycket också, alla vinner!
Snacka om att man har börjat i fel ände!
"Våldtäkt? Det är ju snarare en ordningsförséelse"
Kammaråklagare Rolf Hillegrens kommentar om att våldtäkt i hemmet inte är att klassas som våldtäkt är årets klumpigaste uttalande alla kategorier. Rolf har alltså det arbetet att han ska avgöra om ett ärende ska tas upp i kammarrätten - har du blivit utsatt för exempelvis en våldtäkt så kan det alltså bli samma man som säger att våldtäkt är ett pojkstreck snarare än ett grovt brott, som ska avgöra om du ska få rättvisa i en domstol. Känns inte helt tryggt va?
Samme Rolf Hillegren försvarar sig med att ämnet är tabubelagt och att det inte spelar någon roll vad han säger för att vad han än säger så kommer det bli uppståndelse. Och det är kanske sant att om man uttalar sig om våldtäkter så blir man krossad av politikerna, därför vågar heller ingen politiker tala om våldtäkt - och så får vi helt enkelt ingen debatt. Vi lever i ett land och en tid då man inte får kritisera lagarna som finns angående våldtäkt om man inte hetsar för att de ska skärpas. Aftonbladetjournalistiken är numera folkmentalitet i den bemärkelsen att alla svenska invånare utom de som sitter med lagboken, vill att "oskyldig tills motsatsen är bevisad" ska gälla alla brott utom våldtäktsfall.
- Så blir det förstås att man känner när man dag ut och dag in läser i tidningarna om kvinnor som blir våldtagna, utnyttjade och överfallna. Man blir frustrerad och vill bara slänga in allt drägg i en kall cell. Men så funkar det inte och samhället måste börja acceptera att det krävs bevisning till och med i de grövsta pedofilianklagelserna.
Vi måste börja från grunden! Feminismen har aldrig varit så utbredd - samtidigt aldrig varit så svag. Man slåss bättre i underläge och nu när alla respekterade politiker gladeligen säger att de är öppet feminister är feminismen i överläge och så har vi hamnat i ett läge där alla lägger så mycket vikt på att förklara att de är feminister att ingen hinner/vågar lägga ner energi på att agera! Man får gräva in i de gråaste sidorna på debattsidorna i de tjockaste morgontidningarna för att hitta någon slags kamp och då kan du ge dig tusan på att det ändå hamnar på samma uppslag som en H&M-annons med mer hud än kläder. Det är redan där felet är - objektifieringen av kvinnor finns precis överallt. Damlagen i volleyboll får inte ha sportkläder som är mer än en centimeter breda för då byter killarna kanal och investerarna förlorar pengar. Småkillar spelar våldsspel på datorn där de får bonuspoäng om de spöar upp prostituerade tjejer. Den vanligaste men också grövsta svordomen på mellanstadierna är ett öknamn på kvinnors underliv. Småflickor som är flera år från bröst utfodras med sexiga underkläder från vilken av de stora klädkjedorna som helst. Vi har skapat ett samhälle där tjejer själva försvarar den kommerciella ytlighet där de själva är offer för och frivilligt för vidare den till nästa generation där den blir ännu grövre. Och helt plötsligt finns det ingen som försvarar dem.
Har du som tjej kort kjol och blir full och följer med en kille hem som plötsligt inte kan ta ett nej, då blir du en artikel i Aftonbladet men likförbannat så finns det inga bevis för att det skett en våldtäkt. För killarna som lekte spöa tjej på tevespel när de var små och ser respekterade kvinnor vika ut sig i herrtidningar för pengar, är de som kommer växa upp och sitta i domarbåset och få höra historien om en tjej med utmanande kläder som blev snorpackad och följde med en snubbe hem från krogen. Och jag lovar att ord mot ord i det fallet aldrig kommer gynna kvinnor. Ord mot ord är ingen bevisning och ska heller inte kunna fälla någon, så är det ju. Så måste det vara. Så man måste börja tänka förebyggande istället!
Det är dags att börja agera! Bryta den här trenden! Sätt åldersgräns på våldsamma spel och filmer såsom man sätter barnsäkra korkar på T-sprit. Inför någon form av uppförandebetyg i skolan så att man tidigt kan se vilka barn som håller på att bli rötägg och kan göra någonting åt deras negativa beteende. Ge alla unga tjejer gratis pepparsprayer och utifall att något händer, informera dem om vad som gäller ifall någonting skulle hända. Det borde vara obligatoriskt i skolan med självförsvarskurser och jämnställdhet borde kanske vara ett ämne på schemat. Polisen måste agera mycket mer konkret! Och låt debatten få finnas utan att kväva den med ord som tabu och kontrovers! Det går inte att gömma sig i all evighet, det är inte okej längre. Säga vad man vill om en pantad åklagare i Stockholm - men nu har han iallafall väckt debatt. Jag hoppas fler vågar hoppa på tåget och inse att man måste arbeta förebyggande. Göra något åt våldstrenden!
Att rädda liv är en självklarhet
Under 10% av Sveriges befolkning donerar blod idag. 100% av Sveriges befolkning tycker att det är en självklarhet att man ska få blod den dagen man behöver det. Det är väl inget att tänka på? Gå in på geblod.se och anmäl dig.
När du ändå håller på, gå in och skriv upp dig på organdonation.se! Skulle du stå ut med tanken att ditt hjärta kremeras till aska, medan någon som skulle behövt det dör i brist på det? Ett barn dör för att de inte får ta ditt blod då du inte skrivit på?Och vill du inte själv få möjligheten att fortsätta leva den dagen dina njurar kollapsar? Det finns inga ursäkter att inte anmäla sig, det tar bara fem minuter av din tid och du kan rädda lika många liv som du har organ. Låt inte din familj ta såna beslut när du dör, visa lite ansvar och ta det beslutet själv - nu!
Lägg av med piller, det är inget fel på att reagera!
Självmord är Sveriges vanligaste dödsorsak för människor som är under 65 år. Fem personer om dagen, nästan 1500 per år varav de flesta är tjejer, ofta unga tjejer. Jag förstår att det är svårare att vara tjej, det är utan tvivel mycket svårare än att vara kille. Extrem påtryckning från media framförallt gällande kvinnors utséende, oerhört mycket svårare att göra karriär, mycket större press att prestera i skolan, och till på köpet en objektivifiering som eskalerat för varje dag sedan den sexuella revolutionen för snart femtio år sedan. Jag går själv inte på dansställen för att jag äcklas av den kvinnofientliga mentaliteten på dansgolvet, men jag vet att alla tjejer som ofta rör sig på såna ställen har blivit antastade mer eller mindre flera gånger, och i mörkertal gömmer sig kvinnomisshandlande makar och fäder. Lägg där till hormonbesvär ett par dagar i veckan och ångesten som följer, känslan av killar alltid har företräde till i princip allting. De flesta TV-profilerna är män, damidrotten är förpassad till bottenkanalerna, den internationella musikeliten är totalt mansdominerad bortsett från tjejerna som dansar i videorna, cheferna till i princip alla privata företag är män. Lika lön för lika arbete har inte funnits mer än i några årtionden, vi tycker att det är skrämmande att tänka på att för tjugo år sedan hade killar mycket högre lön än deras likvärdiga kvinnliga kollegor, men ska vi tycka någonting är skrämmande ska vi inte se bakåt utan framåt: Hur kan det fortfarande vara såhär illa? Och feministpartiernas främsta mål är odemokratiskt delad föräldraledighet, man blir så trött.
Det absolut värsta jag vet, det som det här inlägget handlar om, är sjukvården och hur de behandlar de tjejer som känner sig mest utsatta. Tjejer som hamnat i en dålig cirkel, som blivit utsatta och kränkta och därmed känner sig deprimerade, har extremt dålig självkänsla, fått ätstörningar, eller blivit destruktiva eller apatiska, de kommer till sjukhus när de mår som sämst - och får ett par burkar lyckopiller. En burk prozac i handen är som att säga "det är dig det är fel på", vilket är det absolut sista en person med svåra depressioner behöver. Du ger inte en människa som brinner ett glas vatten och säger "det här släcker iallafall din törst", du släcker den med en filt och håller om den tills ambulansen som du ringt på kommer. Det måste finnas gränser för hur mycket sjukvården kan spara in och vad det får kosta. Skicka de tjejerna som kommer in med depressioner över samhällets spelregler till kuratorer och socionomer, hellre än att ge dom piller som man inte överhuvudet taget vet vad för reaktion de har för individen på längre sikt. Det sänker bara självförtroendet ytterligare och förvärrar därmed situationen med tusen varv. Skicka dem hellre till mig då, så ska jag säga till dom att vivet att det är svårt, och vi förstår att det är helt mänskligt att reagera som tonåring och det är inte deras fel! Det är mänskligt att vara deprimerad under såna omständigheter. Jag avundas alla människor i världen som kan vara obrutet positiva i den här världen, DET är det omänskliga i mina ögon.
Det ges generellt ut alldeles för mycket medicin i Sverige. Jag var hos doktorn en gång på tiden jag arbetade på fabrik och hade ont i ryggen. Doktorn, han började skriva ut piller förstås, sa ingenting om vad det var för piller eller om det skulle hjälpa mot mer än smärtan och sen tyckte han det var bra. Skulle en ask med smärtstillande fixa mitt lidande? Ja visst, i ett par veckor, men för tusan doktor, tänk ett steg till, vad är det som är problemet? Det måste ju alltid vara frågan när en patient kommer in: Vad är problemet?
Om en patient kommer in, säg att en gymnasietjej kommer in med sömnproblem som hon fått av en stressig situation i skolan. Det här är sveriges i särklass vanligaste orsak till läkemedel så det är definitivt ett bra exempel. Hur tänker doktorn som skriver ut receptet? Han måste ju, antar jag utifrån sitt agerande, resonera "det är inte stressen det är fel på utan det är henne" och därmed får hon sömnpiller eller antidepressiva för att lindra själva lidandet en kort stund. En vettig människa, såsom läkare borde vara, hade snarare tänkt "oj den här tjejen mår inte bra, det måste vara för mycket stress, vad ska vi göra åt stressen?" och gett henne en tid hos sin skolkurator eller annat mentalt stöd. Det är så sjukt att man har så dåliga resurser att man hellre trycker ner de som mår dåligt än att hjälpa dem.
Häromdagen stenades en tjej i något arabland för att hon varit otrogen mot sin man som även han hade varit otrogen mot henne. Det stod i alla kvällstidningar innan det skulle hända - avrättningen var arrangerad. Det var inte alls så att mannen i stundens hetta hade blivit så arg över att få veta det att han dräpte henne, utan det var veckor efter att han och alla andra kunnat besinna sig, och fått landets godkännande att med hjälp av andra kasta stenar på henne tills dess att hennes kropp var som en trasa och hjärtat slutat slå. Det här är den verklighet vi lever i, hela världen visste om att det här skulle hända och vi lät det ske. Hur kan vi leva med oss själva i den vetskapen? Egentligen? Inte för att jag kan göra något åt situationen i underutvecklade länder, det är förmodligen en process som kommer ta världsomfattande påtryckningar i hundra år. Men hur kan vi inte reagera starkare när vi hör om det? Tänk dig hur det var där, nån gränd i en stekhet sandstad, tio män står runt omkring dig och kastar tegelstenar på dig tills du DÖR - och det läser vi om i aftonbladet mellan Carolas nya pojkvän och Alex Schumans fredagsspalt, och fem minuter senare har vi glömt bort det. Så jävla sjukt.
Stockholms stadsmission
Stockholms stadsmission försökte häromdagen definiera begreppet smutsiga pengar genom att vägra ta emot de flera miljoner kronor som en man ville skänka. Det här för att mannen, Milton, har tjänat pengar på porrindustrin i flera år. En stor välviljande organisation nekar alltså helt sonika pengar som skulle kunna ge mat och husrum till tusentals hemlösa, för att de inte kan tänka sig att ta emot "smutsiga pengar". Jag kan precis tänka mig att en hemlös person som sover utanför centralen på en parkbänk en snökall februari inte håller med. Jag tror han gärna hade sett tio miljoner kronor i sin och sina jämnlikars favör. Men statsmissionen tyckte att pengarna var befläckade och nekade alltihop å deras vägnar. Visserligen är det säkert mycket oetiskt som försiggår inom porrindustrin, jag är inte insatt men pengar är pengar och ändamålen får helga medlen. Jag skulle snarare dra det så långt att jag skulle påstå att alla aktienördar tjänat pengar på omoraliska företag, antingen det gäller djurplågeri, varsel, barnarbete, rasism, plundring eller skogsskövling, och därmed är alla pengar smutsiga. Men so what? Då är det väl bara bra om de "omoraliska" människorna vill göra en god gärning? Eller ska man inte få göra en god gärning om man gjort något dumt tidigare? Såvitt jag vet är stadsmissionen en starkt kristen organisation, och kristendom går väl hand i hand med att förlåta människor som vill göra rätt för sig? Nåja - de som sitter i stadsmissionens kommitté kanske inte riktigt fattar hur mycket varenda öre behövs i de här tuffa tiderna, de bryr sig mer om att statuera exempel ingen verkar bry sig om än att hjälpa människor som verkligen behöver det.. Vem menar dom egentligen skulle må bättre av att Milton behåller pengarna och satsar ännu mer på oetisk porr? De hemlösa? Det är vad jag kallar att tänka med röven.
Polisbrutalitet i polismentalitet
Först och främst, de flesta poliser är sannolikt bra, hederliga människor. Men det finns rötägg i alla sammanhang, så även bland lagens långa arm. Det är det som är så konstigt, poliskåren borde vara undantaget som bekräftar regeln, eftersom den polisen som ignorerar att en kollega är olämplig i sitt yrke borde göra någonting åt det. Ju mer auktoritet en organisation har, ju mer håller de varandra om ryggen. Polisen borde stå för ärlighet, mod och godhet - då skulle rötäggen utplånas och det skulle bli ett naturligt urval som ledde till att alla poliser är goda. Om det nu inte funkar som idealfallet, kan det vara precis tvärtom, en ond cirkel? Om det skulle vara kriminellt för en polis att vara partisk i kollegors favör - skulle hela världens poliskår vara kriminell?
- Nej nej, sa domaren som bedömde om det var ett brott av tre snutar att uttala sig grovt kränkande och rasistiskt i tjänst. Hade det varit ett par killar från McDonalds som hade yttrat samma ord i ett klipp på youtube så hade det tagit hus i helvete direkt. Men när polisen gjorde det så blev det nätt och jämnt en utredning - som lades ner direkt. Visserligen för att återupptas igen efter att media äntligen skötte sin uppgift att granska makten. Kvällspressen som generellt är på polisens sida, men då och då kan dem se ett gyllene tillfälle att göra nöjesjournalistik i följetongform av obehagliga händelser, så det kan förstås bara bli en snedvriden debatt. Men oavsett hur media vrider och vänder på historien här så är det fakta att poliser kallade människor för apjävel, och det är naturligtvis oacceptabelt. Sen framkom det att polismyndighetens utbildning använde sig av "Niggersson" som exempelnamn i uppgifter. Ingen hade reagerat. Det är det sjukaste av allt, att ingen reagerar. Känns ju väldigt kul att de som ska bestämma över mig inte kan stå emot något form av grupptryck. Och värst av allt är det förstås för alla som blir kränkta av poliser för sin etniska bakgrund eller nationalitet - som om det inte räcker med tvättstuge-rasismen och vardagsrasismen som hopplöst förhindrar integrationen. Det är lite som att man blivit nerslagen och nån ska hjälpa en upp genom att sparka på en.
Om vi tar exemplet med krogvakter som spårat ur. Alla vet att krogvakterna spårar ut nånstans varje kväll, till och med i en liten stad som Kalmar. Säg att det är såhär: Det jobbar 20 dörrvakter i min stad. 80% av alla vakter är såna här stora kickboxar-typer. 80% av dem är konstant arga för att det är så mycket jobbiga berusade människor överallt. Det betyder 13 aggressiva stora kickboxare. Ge dem auktoritet och låt dem ta hand om berusningsirrationella människor. Smart. Verkligen, jättesmart. Sen kan vi ju låta Thomas Quick ansvara för barnomsorgen.
Det måste bli svårare att bli polis. Inte på akademiska krav, inte på fysiska krav och inte på allmänbildning eller på vapenegenskaper, inte på datorkunskaper eller rekommendationer. Utan på sunt förnuft, bakgrund, inställning, och personkemi. Det får inte hända att en enda rasist hamnar på utryckning till Rosengård! Det är ju så självklart. I dagens samhälle ska inte skolan lägga sig i annat än vad som står på betygen, vilket betyder att vem som helst som har läshuvud och goda fysiska egenskaper kan bli polis. Fjäska lite på arbetsintervjun och så är man där. Stickprov och öråd är vad som skulle behövas, men sånt finns ju inte i verkligheten. Snuten håller sig själva om ryggen och vill man klaga på att polisen håller polisen om ryggen måste man gå via polisen. Eller, om man har turen att Fadde, Kleerup eller nån socialdemokratisk ungdomspartiledare är inblandade kanske man kan vinna lite sympatier från Aftonbladets läsare.
Ju mindre förtroende folk har för polisen ju sämre blir polisen och får ännu mindre förtroende.
- Nu är det dags att statuera exempel genom att sparka övervåld, rasism och korruption ur leden!
Köttindustrins grymhet - omöjlig att motarbeta?
På Oprah idag chockades Amerika med "unika video-inblickar" i kött- och äggindustrin. Själv tyckte jag att filmerna snarare glorifierade misshandeln av både höns och grisar; verkligheten är nämligen mycket grymmare i Kalla fakta-journalistik än i Hollywoodkamerornas falskhet. Jag har jobbat med både kreatur och fåglar och vet att det inte finns någon begränsning för hur omänskligt hemskt djur behandlas - och då har jag ändå bara erfarenhet från Sverige, som ska ha världens djurvänligaste lagstiftning. I USA vill djurvänner nu nämligen instifta den lag om minimum yta/djur som vi har haft i Sverige i över tio år, vi ligger väldigt mycket före övriga världen. Så verkligheten på en storproducent i morallösa Mellanamerika idag är förmodligen grisigare än någon av oss kan föreställa oss.
Man kan hastigt säga att problemet ligger i den dåliga lagstiftningen och i giriga företag, det är förvisso delvis sant men det är att förenkla och att skylla ifrån sig problemet. Faktum är att problemet är att konsumenterna inte bryr sig särskilt mycket, vanliga människor jämför priset på ekologiska ägg och vanliga och väljer med plånboken istället för medkänsla. Dessutom behöver människor upplysas om hur illa ställt äggproducerande kycklingar har det. För så är det ju, och ännu värre med kött, du ska ha ett riktigt saftigt bankkonto för att ens tänka på kött som är framställt med ett gott samvete. Och skulle alla äggproducenter ha ekologiska, frigående höns skulle det krävas enorma statliga bidrag, fantasisummor alltså som inte är överhuvudettaget realistiska, och ändå skulle produkterna då bli svindyra och dessutom inte räcka till för marknaden, vilket skulle skjuta priser i höjden, folk skulle köpa danskt på netto istället och så har vi förlorat alla eventuellt investerade låtsaspengar. Det som måste hända för att det ska bli en förändring är att människor börjar tänka ekologiskt själva. Konsumenterna måste sätta gränserna och inte producenterna. Motarbetar du inte så samarbetar du, helt enkelt, och det är inte så många som har råd att motarbeta. Det är helt enkelt inte möjligt att vända på en hel industri vare sig med statligt bidrag eller människors godvilja. Är det verkligen så omöjligt som det verkar? Tycker människor helt enkelt inte synd om kor och grisar utan ser dem bara som objekt? Skulle de påverkas av utökad belysning och information, eller är priserna viktigare för gemene man? Jag köper själv ofta billigt kött när det finns, trots att jag vet vad som finns i bakgrunden, jag går inte och tänker på hur söt en ko kan vara när jag väljer mellan karré eller bringa, jag ser en produkt och ett pris, för man vill inte tänka på det. Man kanske tror att problemet försvinner när man väljer att inte låtsas om det.
Nu så tror jag inte att det är särskilt många som verkligen tror på att djuren kommer ha det "bra" i framtiden. Det gör det ännu starkare av alla som lägger tid och energi på djurrättspolitik, eller som slutar äta sådan mat de egentligen älskar för djurens skull. Människor som vet att de är "en piss i mississippi" men som ändå kämpar är verkligen inspirerande. Vegeterianism blir mer och mer utspritt och accepterat, men det är ingen epidemi, köttindustrin kommer att bestå. Tyvärr lever vi i ett samhälle där problem inte erkänns som ett problem förrän det har uppdagats i TV3-dokumentärer. Information är hur som helst nyckeln. Alla människor måste få veta hur det ligger till så att de kan göra individuella aktiva val själva, och när tillräckligt många har gjort djurvänliga val tillräckligt länge och tillräckligt mycket press ställts på tillräckligt många företag av tillräckligt många medier, då kommer det att vända i viss mån. Det är kanske inte så mycket som kan förbättras i vårt land, kött får man ju som bekant av att döda djur och att döda djur är ingen Askungen-saga, det kommer det aldrig att bli. Det vi pratar om är att göra kycklingens knappa månadslånga liv lite mer drägligt och att få bättre transport- och boendestandard för alla slaktdjur och äggkycklingar. Bättre kontroller av djurens miljöer, och att se till att människor med god moral hamnar på de viktiga posterna. Det finns förstås mycket som ska göras. Men det måste börja med dig och mig. Vi måste enas om vad det är vi vill. Men är det ens möjligt?
Jag flippar.
Den här bloggen ska bli min seriösa motpol till min mer
humorbevandrade blogg på crilles-blogg.blogspot.com.
Här ska jag flippa mot systemet, kasta paj på offentliga
personer och debattera alla ämnen. Tjaffsa gärna emot!
